Sök i Della Morta

Sortera:

7 träffar för “Cornelis Bellman”

Avsnitt 33 · 58:02 – 58:05 · 2020-08-31 Björn Skifs sämsta sketch Och satt som siamesiska tvillingar. Det stämmer, de hade någon sån kofta med dumt. Dubbla armar och dubbla halsar. Jag trodde du skulle säga att de var de enda som var, tillhörde de ytterst få som var med den gången när Cornelis och Fred Bellman duellerade. Jaså, var de det? Ja, det var väl på Anders Burmans, säg 50-årsdag. Jaha. Anders Burman som alltså var producent och skivbolagsdirektör på Metronom
Avsnitt 12 · 1:15:43 – 1:15:46 · 2019-11-11 Mankell&Mugabe rimliga rimord så hade det inte varit lika kul. Lika spirituellt. Nej, precis. Och det hade ännu mindre hållit idag. Alltså nu är det ju inte så att de flesta... Vi sjunger inte Karl Gerhard som vi sjunger kanske Bellman eller för den delen Taube eller Cornelis. Men för sången är ju i regel på det sättet obegripliga i att de refererar till så mycket som man måste känna till. Men de har ju, även om man inte känner till vad en Karl Gerhard-låt handlar om
Avsnitt 51 · 1:21:57 – 1:22:00 · 2021-05-10 Della Morta 51 – Gerhard Hoberstorfers dubbelgångare Mest av skivan är ganska traditionell. Det är egentligen bara på ett par nummer som det här nya har letat sig in lite grann. Men sen efter Poemballader så gör ju J:son och Cornelis en Bellman-platta. Just det, Spring, Mulla, spring. Precis, där de ligger väldigt... De ligger i gräset. Cornelis, hans jävla Beverly Hills-kåk i Vismarlöv. De ligger i gräset och lyssnar igenom
Avsnitt 33 · 58:47 – 58:53 · 2020-08-31 Björn Skifs sämsta sketch Och de var såklart värda varenda öre. Absolut. Men hemma hos Burman så heter det, och det här är ju som en legend om hur tät stämningen var, i flera timmars tid så hade Fred och Cornelis ett Bellman-battle, och det var så mycket testosteron. Du kunde skära stämningen i rummet med en kniv. Och där satt Magnus och Brasse, där satt Lill Lindfors, där satt Ola Magnell,
Avsnitt 150 · 2:33 – 2:38 · 2025-02-23 Della Morta 150 - Lasse Berghagens bästa blurb Det borde jag ha lärt mig vid det här laget. För han är en flitig frågeställare när det är dags för de här avsnitten. Hugo Mattisson Kittel. Lyssnade nyligen på det avsnitt ni gjorde om Tom Alandhs Cornelis-dokumentär. Där framkom att Calle inte är särskilt förtjust i någon av Cornelis Bellman-platter. Själv har jag lyssnat mycket på epistel 28 som ligger på Spring mot Ulla Spring och värderar den rätt högt. Inte minst på grund av arrangemanget. Det skulle vara intressant att höra Calle utveckla sin, i brist på bättre ord, motvilja mot Bellman-plattorna.
Avsnitt 103 · 1:21:15 – 1:21:21 · 2023-05-08 Lasse Berghagens frimureri Man lägger sig ner på sin barstol, man lägger rackguran i knät, man slår an ett ackord. Jag älskar ju också när han sjunger Märk huvudets skugga. Det är bara Cornelis som kan lägga in ett yeah i Bellman och få det att låta fullkomligt självklart. Det var intressant, du nämnde... När du nämnde poemballader och lite blues så tänkte jag att sämre Cornelis-skivor kan man ju ha i mammas skivback.
Avsnitt 103 · 1:26:16 – 1:26:22 · 2023-05-08 Lasse Berghagens frimureri Som är lite bortglömd kan jag tycka. Jag tycker den är alldeles fantastiskt fin. Men det kanske bara är i min värld som den är bortglömd. Den har inte kommit i skuggan av Metronom-plattan. Nej, jag tycker ingen av dem är särskilt bra. Jag tycker absolut inte att Cornelis har sin storhet som Bellman-tolkare. Skitsamma. Den plattan med det här, alltså det är ju Ulf G Åslunds klassiska gitarr och det är Cornelis som sjunger. Och den är inspelad hemma hos Jonathan Unge.