Sök i Della Morta

Sortera:

4 träffar för “Jeff Buckley”

Avsnitt 76 · 20:09 – 20:15 · 2022-04-25 Della Morta 76 – Våra bästa Tollie Zellman-anekdoter Han berättar att Cornelis kommer till honom och säger att jag tänkte sjunga in sjuttonde balladen. Ja, men då blir den nog mycket populär, säger John Ulf Andersson. Och det hade jag ju rätt i. Lite som när Jeff Buckley sjöng in Lennard Cohens Hallelujah. Men han hade aldrig hört Lennard Cohens original. Han hade bara hört John Cales version på någon hyllningsplatta till Cohen. Så det är egentligen mer en cover på John Cale än vad det är en cover på Lennard Cohen.
Avsnitt 44 · 1:00:19 – 1:00:21 · 2021-02-01 Della Morta 44 – En snuskis till kaffet hans amerikanska skivbolag ville inte ens ge ut den för de tyckte det finns ju ingen hit på den här plattan, det går ju inte att sälja och sen skulle det dröja liksom 17 år. Många tror ju sen att det var ju Jeff Buckley som gjorde den till en hit sen 10 år senare. Nej, så var det inte. Det blev inte heller någon hit då. Den fanns inte ens med på någon av de typ 4-5 singlar som gavs ut från Jeff Buckleys enda platta utan det var nog mer kombinationen
Avsnitt 13 · 1:31:44 – 1:31:48 · 2019-11-25 Intressant sossegnäll gjorde en cover på den som också blev ganska uppskattad. Och det hjälpte faktiskt inte ens vilket folk tror att Jeff Buckley gjorde sin klassiska version av den 1994. Det var ingen som uppmärksammade den då. Överhuvudtaget var Jeff Buckley tydligen inte, om man ska tro Alan Lyte, så uppmärksammad som vi i efterhand tror att han var då 1994. I alla fall inte i USA. Utan det hade mer att göra med att han faktiskt gick bort tre år senare. Jag säger inte, jag vill inte ta ifrån den här plattan Grace
Avsnitt 13 · 1:31:36 – 1:31:42 · 2019-11-25 Intressant sossegnäll Och det hjälpte inte att Bob Dylan några år efter det gjorde en cover på den och inte heller att John Cale från tidigare nämnda Velvet Underground gjorde en cover på den som också blev ganska uppskattad. Och det hjälpte faktiskt inte ens vilket folk tror att Jeff Buckley gjorde sin klassiska version av den 1994. Det var ingen som uppmärksammade den då. Överhuvudtaget var Jeff Buckley tydligen inte, om man ska tro Alan Lyte, så uppmärksammad som vi i efterhand tror att han var då 1994. I alla fall inte i USA.