Anna Brantings Pompadoursäng
var tydligen väldigt skeptisk till detta med skådespelare och teater. Det var verkligen inte alls hans grej. Det är nästan lite paradoxalt. Jag vet att Uno Myggan Eriksson brukar lyfta fram att den vackraste skildringen som gjorts av ett revybesök är den som Albert Engström gör i någon av sina böcker. Det är någon fiskargubbe från skärgården som får följa med någon grosshandlare