Björn Skifs sämsta sketch
Jag har inte läst dem så många gånger som jag har läst Johannes Brosts memoarer. Men det är någon sån historia. Jag får kolla och återkomma om detta. De är inte lika frejdiga. Brost har ju det här, han öppnar ju ändå jävligt starkt med det här minnet från en kväll på Café Opera. Han är så jävla koxad och så jävla glad och det dyker upp en så jävla snygg brud. Och så går de ner till, vad det kan heta, Stadsgårdskajen och så skinkar han på henne där med Stockholm