Brädad av Philip Zandén
Det tror jag inte att det blev förrän runt 2010 i Sverige, för de allra flesta. Nej, precis. Det är ju inte så att det är ett elakt porträtt. Det är ju inte så att de står och rullar med ögonen och utstöter djungelljud. De spelar ju den här svarta sångkvintetten som var osannolikt stora i Sverige på 50-talet. Och som lär ha lämnat många, som man sa då, mulattbarn i sina spår. Ja, hur som helst.