Brasse Brännström-principen
som bland annat gjorde låten Det kallas satir som var en känga åt P1-satiren i Godmorgon världen, public service som sådant som sedan Kringlan började jobba med själv. Men där sjunger Kringlan då ironiskt att det mest explosiva vi har är humorlös humor med allvar. Det var ungefär det jag tänkte på när jag såg Kanon C igen.