Cunnilungus
bland annat när Martin Ripa, en klasskamrat till mig på roliga timmen, spelade upp dels Matteläggar-Oves julsång och dels Passionsfrukt. Alltså de två grövsta sångerna. Jag skulle nästan kalla Den döende dandyn, det är nästan könsrock. Varje låt är ju oerhört skabrös. Det är rumpnissar som egentligen bara Läder-Kent går gatan fram på vägen från den tuffa festen.