Cunnilungus
men den är väldigt inspirerande och musikalrummen är väldigt skojp. Plus att det är en mycket ung Esbjörn Svensson som spelar piano på flera av inspelningarna. Bara det. Och den tror jag lite led av också att Håkan Alexandersson hade då fått tilltagande problem med alkoholen. Något som också finns skildrat väldigt fint i Carl Johan De Geers film ”Jag minns Håkan Alexandersson” som man tyvärr inte kan få tag i, men som är en sån där film som jag har sett flera gånger