Della Morta 157 - Våra finaste minnen av Thomas Ungewitter
Och så är det då Gormander. Jag fattar omedelbart sympati. Han verkar vara en alldeles vanlig kille fast ovanligt begåvad. På något sätt söt och rar. Han sitter där vid min högra sida och han pillar och sörplar och så vänder han upp sin spetsiga näsa och säger med alldeles oskuldsfulla ögon att det här är ovanligt goda kräftor och att Guillou måste lagt ner mycket jobb