Della Morta 163 - Lars Greens ikoniska bananstock
Och den vigselförrättaren ägnar halva sitt tal åt att härma den här författaren som inte får vigselförrättare. Han tränger sig liksom in överallt. Det är så oerhört länge sedan någon läste hans romaner. Men nu har det blivit någon sorts referens eller go-to-namn. För att han är rolig att härma. Men folk upplever honom som en pajas. Jag kan ju inte klandra det enskilda exemplet.