Della Morta 173 - Den priviligerade Manhattanjudens grubblande
Jag vet inte hur genialt det är, men det är kul att ställa det i kontrast mot vad Slas brukar beskriva, den här väldigt återhållsamma prosan mot ett frejdigt, nästan Povel Ramelskt rimmande. Hade han bara supit så hade inte sådär mycket blivit gjort. Det fanns också en rutin och en