Della Morta 173 - Den priviligerade Manhattanjudens grubblande
Det får förvaras. Hos deras gemensamma förläggare. Men när Heller sedan återvänder till Sverige många år senare och ser det här porträttet, så tycker han ändå om det. Jag tror att det är Per E Gedin som då påpekar att Heller var en gamäng, men han hade något väldigt sorgset i sig. Det var det som Slas såg och presenterade på den här bilden. Där Heller faktiskt gråter.