Della Morta 42 – Idiotia dell’ arte
Det var ju väldigt pretentiöst i hela sin framtoning. Men han var ju ändå en ganska bred, folklig artist för att folk tycker det är kul när någon låter lite som någon annan. Så han stod ju på samma krogscener som Östen Warnerbring och Lill-Babs och sådär på 70-talet. Var var vi någonstans? Jag skulle egentligen säga att folk skulle vara välkomna hit till De la Morta 42, för det är det faktiskt. Det här är avsnitt 42.