Della Morta 47 – Tjabos kärlek till Tullgarnspaj
Du funderade lite kring hur det kan kännas att vara Carl-Uno Sjöblom och vara den som är sist kvar i livet i vänkretsen. Bara någon dag efter att vi hade spelat in det avsnittet så publicerades det i DN, tror jag, en minnestext över Hatte som Carl-Uno hade skrivit. En mycket fin minnestext som han avslutade med. Den högg som en kniv i bröstet. Ja, verkligen. Särskilt de sista orden. Han var min vän.