Della Morta 57 – Evert Taubes näst mest självgoda sång
Det är ett som har etsat sig fast i minnet på båda två i alla fall. Ja, nej, men det har någon sorts omedelbarhet. Man pratar ofta så här om, eller fyrtiotalister pratar ofta om Hans och Tages kvickhet. Deras spiritualitet, deras briljans, deras intelligens, deras humanism. Och så glömmer de gärna, fast de sa också Barbror.