Della Morta 57 – Evert Taubes näst mest självgoda sång
En av Cornelis tidiga låtar. Den ligger väl till och med på hans allra första EP från 64 och sen på första fullängdaren. Visar oförskämdheter och den, ja precis, jag tror att den blev dödskallemärkt. Det är någonting sånt där att den är Myrbergs eller Cornelis, jag kommer inte ihåg vems. Jag tror Myrbergs version, den dödskallemärktes. Cornelis var ju lite förföljd av det. Många av hans låtar blev som det hette då, dödskallemärkta. I Sveriges Radio ska man