Della Morta 57 – Evert Taubes näst mest självgoda sång
Men återvänder jag till originalmanuskriptet. Det är alltså från skivdokumentationen om monolog nummer ett. Ja, just det. I 88-öresrevyn. Nej, Svea hund. Svea hund. Ja, nej, just det. Jag blandar ihop det med Resenären. Ja, precis. Men nummer ett är den som mynnar ut i att han läser limerickar. Limerickan, just det. Med en stor rolig gul hatt på sig. Ja, just det. Fy på mig. I den här boken slår faktiskt Malmborg hål lite på den här myten om att Olle Adolphson och Cornelis skulle ha ogillat varandra.