Della Morta 57 – Evert Taubes näst mest självgoda sång
Och det fanns ju uppenbarligen i honom från början. Det är väl också ett personlighetsdrag. Det var lite kul att han, det visste ju inte jag, men att han och Beppe Wolgers samarbete tog slut någonstans tidigt 60-tal. Det visste jag i och för sig, men tydligen så tog också deras kontakt helt och hållet slut i samband med det. Är det den här anekdoten om femtiolappen?