Della Morta 57 – Evert Taubes näst mest självgoda sång
Han använder den triviallyriska tonen där han gör poesi av en trave disk. Han håller sig distanserad med en spelad oberördhet. Låtens lyft består i att han tar i med rösten. Det finns ett Cornelis-anslag men det är ändå ingenting för mig. Om Lisa Ekdahls Vem vet säger han: Det låter som att den går på fel varv. Haha! Det här är den eviga schlagern utan början och slut som inte nödvändigtvis