Della Morta 58 – En gladporrig Lilla Fridolf
Så det är kanske han som sjunger den i original också. För annars är det ju, alltså Spisa och sådär, man tänker att det är Totta, men det var ju ofta Pale. Det var ofta Pale, ja, precis. Melander och Paul Olofsson hade ju ett band innan Nationalteatern som hette Bread. Som min svärfar hävdade var ett bra band. De var jävligt duktiga. De var rätt så soul-influerade, till skillnad från mycket annan svensk pop vid tiden, som kanske mer lät som britterna, som mer Beatles-stones.