Della Morta 59 – Fritte Fritzsons tre tidevarv
skulle man också kunna fästa på. En sån strålande dag för en oerhört märklig film. Där det känns som att grundfundamentet har varit att okej, vi har Tore Skogman. Han får dra folk och sen så tar vi in en massa andra människor som också får dra folk. Det är liksom grundgrejen mer än att man kanske ska ha en story eller någonting som binder samman det hela särskilt bra.