Della Morta 68 – Eldkvarns Brecht-period
Jag har en känsla av att Sten-Åke inte var så himla lätt att tas med heller. Och det skriver Myggan också om väl? Alltså att Sten-Åke var ju en rampljustjuv. Han var inte alls lätt att få spelkontakt med. Alltså han var en sån som, i likhet kanske med Nils Poppe eller Stig Järrel eller sådär, ville ha hela rampljuset. Ja, han påpekar ju att det var svårt att spela mot Sten-Åke. Det gick liksom inte.