Della Morta 76 – Våra bästa Tollie Zellman-anekdoter
Och jag tror bara att den finns med i första upplagan av den samlingen när den först trycktes. Det är ju en oerhört punkig låt. Alltså skriven alldeles uppenbart i frustration. Man får en bild av att han har... stått där med lutan och uppträtt för några människor som gett honom sin förströdda uppmärksamhet. Och sen har han dyster knallat hem och skrivit i vredesmod. Den här, det är ju en sorts upprättelse.