Della Morta 79 – Lundells cunnilingus
Som är kanske det mest 80-talspretentiösa i hela Thåströms katalog. Alltså som är, det är ju som en närmast som en parodi på Bruno K. Alltså den hade man kunnat göra på en revyscen. Och så hade folk skrattat och tänkt: Ja, det där, så skitnödig är väl ändå ingen poet i verkligheten. Första gången jag hörde den så var det just att den sjöngs på en efterfest på en filt av några med gitarr som satt och körde allsång.