Della Morta 87 – Så jävla Suzanne Osten
Jag skulle säga att det var ett lysande stycke. 20 minuter. Pur underhållning. Det är så kärleksfullt. Jag vet och du vet och de flesta som satt där vet. Hanna Dorsin som satt bredvid mig vet. Det här är ju stort. Mycket större än vad det kanske varit för andra att få det priset. Som kanske inte har samma nära relation.