Della Morta 98 – Per Svenssons inre spänning
på det stora taget. Jag skulle säga att han var väl en tölp på de flesta punkter. Men det fanns någonting befriande. Alltså han var ju en typ alltså av samma skäl som man kanske kan på något plan motvilligt gilla en Micke Brinkenstjärna eller en Margaux Dietz eller en Bert Karlsson för den delen