Dramatens sämsta skådis
Men som sagt, jag behövde försörja mig och tyckte att det kunde vara lite spännande. Jag satt där i fem års tid varje morgon och pratade till en ganska diffus och differentierad folkmassa. Och då tänkte jag, visst jag kan ju sitta här och prata om Karl-Uno Sjöblom. Det är ju kul en timme i alla fall. Ja, en gång är det roligt. Det märkte jag ju där också. Att slänger man ut ett sådant namn så får man ju även i en sådan kanal ganska mycket napp.