Dramatens sämsta skådis
Han hävdar att det bara är under bältet humor. Som om det i sig hade varit ett problem. Dessutom är det inte det. Det var ju fel i sak. Och det här lägger jag ganska mycket vikt vid i boken. För jag tycker det är en intressant vändpunkt i Hasse och Tage. Dess utveckling. För att därefter kan de aldrig mer vara säkra. De har väl inte varit säkra dessförinnan. Men de har verkligen bara gått från succé till succé. Det behöver ju inte vara entydigt negativt.