Dramatens sämsta skådis
Som vi skulle kunna kalla, jag vill inte, ja men det finns en nostalgisk dag. De kan ju sjunga, vi har alla gått ombord på livets tåg. När man ser på hur barnen växer upp och står i. Kan man undra om barnen någonsin får det som vi. Ja, det finns absolut. Och det kanske inte finns på samma sätt hos Killing i det sentimentala draget. Nej, det finns inte. Nej, och det kommer ju sen. Symptomatiskt nog då när en annan Alfredsson stiger in som regissör. Vilket han gör efter. På sitt hår.