Dramatens sämsta skådis
Som lite eftertänksamt och sådär ville skriva filosofiska och psykologiska kriminalromaner. Och så den konstnären. Kontrasten. Man använder det namnet med de konnotationerna. Och sätter det i ett sånt bisarrt sammanhang. Någon sorts barn på Bahnhof Zoo möter Kenta och Stoffe. Det är ganska basic humor. Man tar två orimligheter och för dem samman. Och det är väldigt kul men det blev ju liksom en tio gånger roligare. Eftersom Nesser blev så förbannad på det.