Dramatens sämsta skådis
där sådana som Kjell Hägglund, Jan Gradvall och Per Bjurman kom och knackade ner olika 30 000 tecken om Van Morrisons 70-talsplattor. Som ju var fruktansvärt hipp. Tokhipp. Jag hade inte vågat. Jag läste varenda nummer av Pop, hade jag kommit in där, jag hade ju bokstavligt skitit ner mig. Varför då? Det här är så coolt och det är så långt ifrån Eslöv som man kan komma. Jag var livrädd för, jag kunde drömma mardrömmar, tanken, tänk om jag skulle hamna i samma hiss som Andres Lokko.