eller med snäva statuter på skogsgymnasiet!
som jag förstår, ohyggliga barndomstrauman av att leva med en ensamstående psykotisk mamma. Och det gör hon en film för barn om. Och då anser då Statens biografbyrå att det här tål ingen under 15 att se. Och då driver ju Suzanne Osten idén att det här behövs ju. Det är ju som ett sätt att bearbeta och kanalisera. Och det tror jag Suzanne Osten hade lite rätt i.