En attrapp i päronträ
till själva omslaget. Men sen blir det ju mycket mer av en helhetsgrej på samma sätt som Andersson jobbat med Lundell. Ja, jag tycker det är så fascerande med sådär människor som Kjell Andersson. Det är ju någon sorts patriarker. Man får väldigt mycket en bild av att de här musikerna som ju på 80-talet ibland var långt ute och seglade