En attrapp i päronträ
För det fick man ju inte göra. Och sen började jag försiktigtvis lyssna på Lundell ironiskt. Det är en bra grej. Ja, precis. Och då började jag ju så småningom tycka att det var bra på riktigt. Och sen så gick jag in i Eldkvarn utan ironiska glasögon från början. Men det är lite intressant bara den grejen där med hur synen på gitarrmän och så har förändrats så drastiskt. Jag kommer ihåg när jag började läsa filmvetenskap vårterminen 2000