En attrapp i päronträ
Och ja, nu såg jag henne på TV och kom att tänka på henne. Det är ju till synes oerhört banalt, men det är ju någonting med hela tonfallet som gör att det träffar mig rakt i hjärtat, trots att jag har ju inga personliga minnen av att ha stött på Bodil Malmsten över några bord på 80-talet. Det personliga blir det allmängiltiga. Han skriver exakt som man tänker där och då. Sen kommer man ju tänka på Cajsa Grytt och deras stormiga relation.