Ett högerspöke med Eva Dahlgren-frisyr
Jag är en sån där som ofta är lite otålig och har bråttom förbi barndomsskildringarna. Och gärna vill gå direkt på de saftiga bitarna. Karriären och historier om olika andra medier. Människor och sånt som har hänt på den fronten. Men den här boken är nästan bara barndomsskildring. Om det är 200 sidor så tror jag att det är först på sidan 140 som John Botvid får sin första roll.