F*ttsönderslitarmaskinen
Det känns som att Martin Luuks hela existens är att vara en karikatyr av sig själv ibland. Den där väldigt skruvade, elitistiska excentrikern som ska tycka motvalls mot alla andra. Hela tiden. Och har massa knasiga idéer. Han är någon sorts gestalt från romantikens tidevarv. Han är någon sorts Byron eller Shelly eller så.