Fattigmans Gay Lundin
och även den här boken om hur oerhört beroende av Karin som Ernst-Hugo var. Hur han verkligen dels pratade så väl och så respektfull. Men också säger von Trier att han kunde ju inte sova om inte Karin var med. Efter föreställningar så kastade han sig direkt i en taxi. Och åkte hem. Och Karin berättar om att när jag sitter där hemma så hör jag hur Ernst-Hugo ställer sig och trycker på ringklockan. Och håller den intryckt tills jag kommer och öppnar.