Fattigmans Gay Lundin
Särskilt måste man också säga att, nej men vi hade ju egentligen inget umgänge. Vilket också blir såhär, ja, nej men... Man förstår att Ernst-Hugo var verkligen inte den sociala typen. Han var inte den typen som gick ut och tog en öl med sina kollegor efter gig eller liknande. Sitta och skvallra och småprata var verkligen inte hans grej. Det är väl också, von Trier är också inne på det, att de bästa samtalen som jag hade med Ernst-Hugo, de var ju över telefon.