Fattigmans Gay Lundin
att de bästa samtalen som jag hade med Ernst-Hugo, de var ju över telefon. Då kunde han gå loss. Men det där att sitta och småprata, nej, det var absolut inte hans grej. Men han var ju ändå ute och jobbade en oherrans massa och träffade folk. Karin, får man intrycket av, var hemma, tog hand om sonen, tog hand om sitt andra barn. Det vill säga Ernst-Hugo. Och gjorde kanske inte så mycket mer utöver det.