Fattigmans Gay Lundin
På det sättet. Men han var ju som spännande in i döden. Ja, verkligen. För honom var det väl en ganska bra tajming att han hade förstått att man blivit väldigt trött på att stå på scen och trött på teatern på det sättet och att då liksom mötet med von Trier blev som en räddande ängel eller vad man ska säga. För det hade ju gått lite då hade han ju då gjort Stieg Larssons vd