Folke Mellvigs dåliga dramaturgisinne
Jag menade att en överraskning, någonting som ska vara spännande, den ska vara väntad, men den ska komma på ett oväntat sätt. Han förklarade det med ett exempel. Det var just i Kullamannen där Staffan Hallerstams rollfigur, som är en liten pojke, försöker lära sig att cykla. Och sen, sent i serien, så blir han jagad av en skurk och då kan han plötsligt cykla. Det är planterat, men det är planterat nogsamt.