Fredrik Lindström-komplexet
sjunger ganska bisarra och bitvis väldigt bra låtar kompa med sig själva på dragspel och ostämd gitarr och kaffeburkar. Och som väl också fick en grammis för årets grupproduktion eller någonting eller vad det hette 1971-72. Sedan la de ner grammis i ganska många år. Ja, det brukar heta så. Det är en bra historieskrivning. Jag vet inte hur det var med kausaliteten. När Philemon Arthur fick grammis fick vi lägga ner. Ja, den lades väl ner kanske året efter.