Genomtrevlig prisse
figur som kanske aldrig fick så hemskt mycket gjort och kanske aldrig tjänade några stora pengar utan levde på det som fanns i boet. Men så var han en sällskapsmänniska men Povel antyder också att han ibland kanske var lite för sällskaplig och att spriten inte bara satte guldkant utan också sorgkant på tillvaron. Men det är en väldigt fin avslutning minns jag på det kapitlet.