Genomtrevlig prisse
att han inte är någon klassisk brass-ekvilibrist, så förstår ju fortfarande inte Charlie Norman varför han då spelar in skivor. Han tar sin planet och pratar här, för att Blå Tåget hade ju som någon sorts ideal att ekvilibristik och så, det var ju som helt sekunda, eftersom det essentiella hela tiden var uttrycket. Och inte bara texter, utan att det armaturistiska också