Hans Scheikes barnbok
fyra, vill jag minnas, att det är soloplattor i ganska tät följd fram till mitten av 80-talet. Sen blev det i stort sett tyst. Det kom lite tillfälliga återkomster då och då. Han är ojämn den gode Ronny och han var väl kanske inte typen som skrev så värst komplex melodier. Men ibland fick han till en kombination av väldigt bra texter och väldigt bra melodier. Och då är han absolut lyssningsvärd. Den bästa plattan från 80-talssviten, om vi ska prata jämnstyrka som vi pratade om tidigare med Hasse och Tagis revyer