Karl Gerhards svensexa
Men de gånger jag har satt att recensera saker och tyckt illa om det. Så har jag ofta försökt. Jobba efter principen. Vad vill författaren åstadkomma? Lyckas vederbörande? Och sen någonstans resonera om det glappet. Men jag har också viss respekt för att det ibland kliar i satirfingrarna. Man vet ju att skriver man en sågning så kommer den att läsas. Skriver man en tvåplussare, en tvåplusrecension, så är det ingen som bryr sig.