Karl Gerhards svensexa
I det kompakta mörker vi kallar livet. Det är ju att dunka i ryggen. Sen kan man göra det mer eller mindre självgott. Det kan man göra. Jag tror Moltas Eriksson för övrigt sa något liknande någon gång. När han var med i något Gomorron Sverige och sjöng den här. Då går man till perslin ur juvenalorderns stora spex. Gustav III. Och jag tror att Fredrik Belfrage frågade honom lite om.