Klen smed
Ja, och den har en tid. Det gillar jag principiellt. Ja, är det till och med det? Det är liksom inte ens... Alltså det är Dylan när han är Dylan, han mal. Jag tycker den är fantastisk. Jag har lyssnat på den flera gånger. Den slutar också i en vers där han på nåt vis apostroferar de som gått före honom