Lädertjocken
gillar det han gör. Och då har det inte med materialet att göra. Ibland fick han ju bara materialet. Strollande tid och härliga tider är ju en ganska... Den är ju intressant som monolog. Den handlar ju då om någon sorts Östermalmsman som det alltid gör i kardemummasammanhang. Eller oftast. Som alldeles uppenbart lever över